Äckliga ångest
Jag visste väl att det kan bli motsatt effekt när man börjar med antidep-piller.. men så här jävligt hade jag inte väntat mej. Vaknade upp en morgon o hade den mest obehagliga känsla i kroppen ja nånsin kännt... sa till Peter att nu är nåt jävligt fel igen o jag vet inte om det är fysiskt eller psykiskt. En oro i hela kroppen och en extremt brännande känsla i bröstet... som det brann där inne alltså!! Det kom o gick i små attacker hela tiden. Fick panik och ringde psykakuten o frågade om det verkligen är såhär det ska va! Hon jag pratade med sa att det är jätte vanligt att man får grym ångest de första veckorna under insättningsperioden av medicinen. Många avslutar medicineringen för de helt enkelt inte står ut. SÅ illa trodde ja inte det kunde bli...det hade ingen förklarat för mej. Hon bad mej iaf kämpa på o försöka stå ut. Och det har jag gjort... Men har de senaste dagarna mest legat i sängen, mått illa o haft ångest. Har fått ta atarax för att dämpa ångesten. Ta hand om barnen har jag inte kunnat. Har knappt kunnat äta och gick ner nästan 4 kg på ett par dagar...
Igår kändes det iaf lite bättre, och likaså idag, så jag hoppas det är på rätt väg nu... Var på psyk o de höjde ataraxdosen men ville vänta med att höja citalopram eftersom det troligen håller på att stabiliseras nu, så ska dit om 2 veckor igen och då får vi se hur läget är då. Det enda är ju att på måndag ska peter tillbaks till jobbet, om jag e stabil nog, och då kan jag inte proppa i mej atarax som gör mej skit trött... måste ju va närvarande o kunna ta hand om Alvin! Jag ska försöka komma igång med promenaderna igen så jag får annat att tänka på, dessutom e ju promenader bevisat bra mot just ångest.
Fick tydligen avslag från Liljeholmen oxå, där ja tidigare gått hos psykolog. De tyckte tydligen ja skulle till vårdcentralen istället o prata med kurator där som har erfarenhet av ångestpatienter o så. Känns ju rätt kasst att bli nekad hjälp måste jag säga. När jag för en gångs skull verkligen själv känner att ja skulle behöva en psykolog att prata med... Men aja. Det är bara att gilla läget o ta det som det kommer. Ha fortsatt kontakt med dom på huddinge o sen får vi se om d blir vårdcentralen eller va som händer. Om bara medicinen hjälper så underlättar d nog mkt... att ja kan känna glädje igen för tex giftemål, resa osv.
Vad mkt jävla skit man ska va med om!!!
Igår kändes det iaf lite bättre, och likaså idag, så jag hoppas det är på rätt väg nu... Var på psyk o de höjde ataraxdosen men ville vänta med att höja citalopram eftersom det troligen håller på att stabiliseras nu, så ska dit om 2 veckor igen och då får vi se hur läget är då. Det enda är ju att på måndag ska peter tillbaks till jobbet, om jag e stabil nog, och då kan jag inte proppa i mej atarax som gör mej skit trött... måste ju va närvarande o kunna ta hand om Alvin! Jag ska försöka komma igång med promenaderna igen så jag får annat att tänka på, dessutom e ju promenader bevisat bra mot just ångest.
Fick tydligen avslag från Liljeholmen oxå, där ja tidigare gått hos psykolog. De tyckte tydligen ja skulle till vårdcentralen istället o prata med kurator där som har erfarenhet av ångestpatienter o så. Känns ju rätt kasst att bli nekad hjälp måste jag säga. När jag för en gångs skull verkligen själv känner att ja skulle behöva en psykolog att prata med... Men aja. Det är bara att gilla läget o ta det som det kommer. Ha fortsatt kontakt med dom på huddinge o sen får vi se om d blir vårdcentralen eller va som händer. Om bara medicinen hjälper så underlättar d nog mkt... att ja kan känna glädje igen för tex giftemål, resa osv.
Vad mkt jävla skit man ska va med om!!!
Kommentarer
Postat av: Stina
Hoppas verkligen att medicineringen håller på att stabilisera sig nu så att du kan börja leva normalt igen. Håller även tummarna för att kuratorn du ska få träffa är vettig, även om det känns som en psykolog vore bättre... Stora kramar!
Postat av: Hanna
Jag håller tummarna hårt, för att medicinen skall hjälpa och att ska biverkningarna skall gå över.
Hoppas kuratorn kommer passa dig bra och att det kommer kännas skönt för dig att gå dit! Kram
Postat av: Cecilia
Åh Anna, jag vill bara krama dig och säga att snart kommer livet vända och du ser det positivt igen!
Trackback