Snacka om att va psykiskt instabil. Jag har väl alltid haft problem med depressioner och borderlineskiten o så, men detta med ångestattacker är nytt för mej, och det är så jävla obehagligt så jag blir nästan arg! Det kryper sej på, när som helst, utan att jag gjort nåt speciellt alls, eller gör nåt speciellt alls. Och det är läskigt! Jag måste direkt sysselsätta mej med annat eller fokusera ordentligt på andningen för att det inte ska spåra ur. Och ja, än så länge har jag lyckats. Har varit på psykakuten igen eftersom ja hade ett återbesök dit, så nu har jag fått medicin (ångestdämpande) så jag hoppas verkligen det ska hjälpa. Det är nästan samma piller ja åt förut o dom höll mej på en jämn nivå, men då åt jag dom mest för humörsvängningar och depressioner... Vi får väl se... jag hoppas hoppas hoppas de hjälper. Men d tar ju sin tid innan man ser effekt. Jag börjar på 10 mg o ska om 4 veckor trappa upp själv till 20 mg om d inte e bättre. Läkaren skickade även en remiss till liljeholmen så får väl se hur lång väntetid det e där... minst 3 månader iaf. Jag behöver få en läkare där plus nån att prata lite med som kan hjälpa mej bearbeta allt jag varit med om på sistone, ja framförallt händelsen på Cypern. Hjälpa mej få bukt med min jävla ångest och rädslan att dö så fort jag har ont nånstans... Detta har verkligen spårat ur.

Och cypern som jag alltid älskat... känner inte alls samma sak längre! Vet inte ens om ja vill åka dit. Har ju en resa till Turkiet bokad, vill inte åka! Jag som älskar att resa... vad fan har hänt? Nej ja behöver nog lite hjälp som sagt...

Oroar mej mkt för de här blödande magsåren nu. Som vanligt googlar ja ju på allt o nojjar nu över cancer i magsäcken. Vem vet. Vi får väl se va den där gastroskopin visar (som ja oxå oroar mej för, de måste söva mej eller ge en  jävla massa lugnande annars klarar ja inte undersökningen) Jag måste coola ner o ta d lugnt!!!


Har inte så ont av operationen nu iaf. Skär lite där gallblåsan suttit o lite öm i såren men annars är det lugnt.
Kom på att på mindre än 1 år har ja legat på sjukhus 3 ggr...  tur man inte har sjukhusskräck hehe.

Min goa vän Nettis överraskade mej en morgon med en superfin blombukett. Jag blev så glad! Efter allt man gått igenom sen september så var det så himla uppskattat. Jag grät o hon grät o det var ett fint ögonblick hehe:) Där har vi en go vän!


Alvin kämpar som en tok med att ta sej framåt när han ligger på mage. och ja, han lyckas hehe. får se hur lång tid d tar innan han lär sej krypa. Lite liten för det än... Han är riktigt jobbig med sömnen nu, eller ja, att sövas iaf. Han skriker o skriker o skriker..... blir helt hysterisk varje gång han ska sövas, vilket han gör i vår famn, somnar inte själv än.
Varför beter han sej såhär?? Det är som om han får ångest så fort han ska sova.... nån som har nåt tips???
Sen på kvällen vaknar han ALLTID efter en stund så man får söva om. Gaaah. Unge!! :) Tur han är så söt o go hehe.

Tindra är världens finaste lilla tjej. Jag tror alla sjukhusbesök har gjort henne lite orolig... Hon sa igår "Tänk om ja kommer in här en morgon och så är du död, du får inte dö mamma!" Vad svarar man på det? Jag sa att det får vi inte hoppas, men alla ska vi dö o vi vet aldrig hur eller när det händer. Så är det ju. Och ja hoppas inte heller jag ska dö än på många år, vill inte lämna mina fina barn <3

Har alla julklappar klara åt henne nu. Blev lite av varje som hon gillar så det blir hon nog glad för skruttan.

Usch är förkyld o har fått den jävliga hostan nu. mensvärk dessutom. Illamående o har då svårt att äta o så blir ja mer illamående för ja inte äter... ond cirkel.

Jaaajaaa, jag hoppas mina inlägg blir lite positivare snart :)

I lördags morse fick jag ytterligare ett gallstensanfall. Åkte till akuten, fick voltarenspruta o prover togs. åkte hem. På natten blev d värre igen o på söndagmorgon åkte vi in igen. Denna gång blev jag inlagd... Kände hur det värkte o hela gallblåsan pulserade. ultraljud gjordes och det visade massor av stenar samt att blåsan var lätt infekterad så det skulle bli en akut operation. Jag hann såklart bli orolig, tänk om ja inte vaknar upp ur narkosen? sånna tankar gick runt i huvudet.

I går morse blev det i alla fall av. Bort med alla piercingar o nagellack osv. Blev bra bemött av operationsteamet som va duktiga o berättade allt som gjordes. fick sniffa en massa syrgas o sen gav de nåt som gjorde mej snurrig o sen somnade jag. Va totalt groggy sen o låg på uppvaket typ 5 timmar sen. Pallade inte vakna riktigt o fick ju massor av morfin hela tiden vilket ju gör en trött. Hann iaf prata snabbt me peter o mamma o säga att allt va ok. Vid 18-tiden kom jag in på avdelningen igen o då kom peter o barnen o hälsade på, en snabbis, ja va så trött.

De var en titthålsoperation som gjordes iaf så nu har ja 4 små hål i magen som förhoppningsvis läker bra...Har väldigt ont än o går det inte över får ja väl åka in igen o kolla.. har alvedon o morfin hemma men morfinet får ja bara ta 2 ggr per dag. De gick ner med slang i halsen denna gången oxå o plockade bort en sten som satt fast igallgången. Då ser de att jag tydligen har små blödande sår i magsäcken... känns ju inte speciellt kul. Känns som detta aldrig tar slut!! ska få en kallelse om några veckor då de ska göra ännu en gastroskopi för att kolla om det läkt eller om jag behöver behandlas. Bara vänta o se.

Nu är iaf stenarna väck o det känns bra! De har tagit bra hand om mej på sjukhuset. Aldrig kul att va inlagd men väldigt skönt att få vila ordentligt o få smärtlindring när man behöver....

Inte varit så lätt för peter heller... ta hand om 2 barn, hund samt jobba... nu är jag sjukskriven 3 veckor, får inte lyfta tungt o anstränga mej för mkt så han får ju helt enkelt ta ut lite pappaledighet nu....

well well... så är läget nu :) Tack för alla peppande kommentarer på fejjan o sms osv. GULD!

Jag börjar med det tråkiga så är det avklarat.... Gallbesvären är där de är... Jag har ont hela tiden och på sista tiden har smärtan flyttats till vänster sida. Jag är ju stört o har googlat som en galning så nu har jag ju cancer i bukspotköteln, lungcancer o påväg att få hjärtinfarkt. google är bra till mkt men d kan oxå va farligt... jag blir helt paranoid. I alla fall åkte jag in till akuten i tisdagskväll för att kolla upp smärtan. De tog blodprover och ekg o allt va bra. Bara att vänta på dejten med kirurgen (som jag nu blivit kallad till, den 18 nov ska ja dit). På natten sen fick jag ett gallstensanfall. Så jävla typiskt, vore ju bättre att få det när ja väl va på sjukhuset. Blev inte lika rädd denna gång för jag visste ju vad det var.. häll väl i sej en timme sen gick det över o ja somnade. Var inte lika intensivt som anfallet på cypern heller, men shit va öm ja blev över gallblåsan denna gång! Höll iaf koll så ja inte gulnade nånstans så ja åkte inte in till akuten igen...Kvällen efter får ja en annan känsla i kroppen... en rysning som spred sej, blev yr o fick hjärtklappning, trodde ja skulle svimma... blev illamående o fick en smärta ut i vänster arm o tryck upp i halsen. Precis som vid en hjärtinfarkt alltså. Fick panik men kämpade med att hålla mej lugn. Tänkte att vafaan, ja va ju o kollade hjärtat igår o det vore ju bara komiskt om ja då skulle få en hjärtinfarkt dan efter... Insåg att det antagligen var en panikångestattack. Jag lyckades vänta ut det o tillslut gick det över o jag somnade. Ångesten höll dock i sej hela dan sen med trycket över halsen. Pratade med mamma o bröt ihop totalt. Jag ringde till psyk o fick en tid på psykakuten i huddinge idag så jag var dit o pratade med en läkare. Han skrev ut atarax som jag ska ta vid behov (vilket ja bara kommer ta om det e akut, för hittills klarade ja mej igenom attacken själv samt har lyckats avfärda 2 attacker som varit på g, så det känns ju bra iaf!) . Han sa oxå att det mest troligt hänger samman med allt på cypern, med gallstenarna o allt, jag har inte bearbetat händelsen o e livrädd för anfall. Jag lär börja med de antidepressiva jag tidigare ätit men han tyckte ja skulle vänta till efter ja varit hos kirurgen o sådär, eftersom de tabletterna kan ge ökad ångest i början, o det vill vi ju inte! Fick ett återbesök den 21:a iaf så får se hur allt är då.

Jag känner mej som ett vrak ibland o känner inte riktigt igen mej själv... det är så himla mkt hela tiden o kommer bara nya saker känns det som. Dödsångesten som oxå hänger kvar efter cypernresan...Livrädd att va ensam. Tänk om ja får anfall när jag e själv med barnen? Nej detta önskar jag inte min värsta fiende. Men jag är på det klara med att jag inte ska gå ner mej i skiten... har min mamma som skräckexempel...vill inte hamna i hennes sits! Jag ska fixa detta o JAG ska ha kontroll över mitt liv, inga jävla panikattacker. hur svårt det än är.

Och det allra tråkigaste i detta är ju att många vänner bara verkar skita i det hela. Jag fattar att folk har fullt upp med sitt egna liv, att de inte förstår hur det känns osv... men jag fattar faktiskt inte hur man INTE kan visa att man bryr sej det minsta.... ett litet sms med frågan "hur mår du" skulle betyda mkt! Och ja, flera bryr sej, men som sagt, många gör det inte, och det gör mej så ledsen... jag är så trött på all egoism :( Jag behöver vännerna nu mer än nånsin, men jag tänker inte böna och be... det får man faktiskt förstå själv tycker jag. Tack gode gud dock för de få vänner som finns, för att jag har peter o min underbara familj, mamma, systrar o så som stöttar o hjälper mej igenom det här! Peter har (tack o lov) kunnat jobba hemifrån en hel del nu vilket jag är enormt tacksam för, men jag kan ju inte hålla honom hemma jämt. Ikväll är han ute med en kompis och ja, jag lever ju än! Måste intala mej att det kommer gå bra liksom....
Jaja nog om detta.....

--------------------------------

Vad har mer hänt i oktober då? Jag o Nettis har kommit igång med våra barnvagnspromenader, 3 ggr i veckan försöker vi gå ihop o även käka lite lunch tillsammans. Trevligt,tiden går ju betydligt snabbare o jag behöver nån som pushar på till att komma ut o gå!
Har varit ute lite med familjen oxå. En dag var vi i fina Vinterviken och promenixade. En annan dag var vi i aspuddsparken där vi kikade på djuren o fikade lite. Mys.

Tindra har hunnit va på simskola 2 ggr o det tycker hon e kul. Första terminen är det mest lek, lära sej doppa huvet o våga hoppa från kanten osv. Inga problem för tindra iaf! Hon har nu varit lite förkyld och är himla hostig. Jag var med hennes dagisgrupp på Naturhistoriska museet en dag o det va trevligt, men oj vad trött jag blev haha. Tindra tyckte det va spännande men läskigt med alla skelett hihi.

Alvin är idag 5 månader! Stora killen... helt galet vad tiden går snabbt. Var på bvc igår o då fick han 5 månadersvaccin, gick bra. Han skrek till lite men sen var det inget mer med det, fick lite feber på kvällen bara. Han väger nu ca 6,5 kg och är 65,5 cm lång :) Smakpotionerna fortsätter vi med o han är verkligen matglad! En dag betedde han sej dock lite konstigt... bara skrek eller sov, orkade knappt öppna ögonen o andades konstigt. Ringde vårdguiden som trodde d va falsk krupp så vi åkte in till barnakuten. Det visade sej dock bara va lite feber o nån virus. Han blev snabbt bättre, är bara lite småsnuvig o hostig nu.

Igår var filippa o bella här (systerdöttrar) med deras faster sara o hennes dotter felicia. det va skoj för ja hade inte träffat sara på 5 år!! Vi fikade lite, sen tog filippa o bella Tindra med sej in till stan o gick på bio, vilket uppskattades massor av Tindrisen :) De såg nya Nalle puh o den var tydligen bra :)

Om allt håller sej lugnt i kroppen ska jag ut o svira en sväng i morgon. Men jag tar allt dag för dag nu eftersom jag inte vet alls hur jag kommer må eller vad som händer om nätterna.

Det är väl det som hänt här! Peter o ja planerar bröllop till sommaren så en hel del tankar går till det oxå, vilket är både kul och stressande! Mkt som ska ordnas, men d löser sej säkert :)

Nu avslutar jag med lite bilder, sen återkommer jag framöver :)

jag o lilla kajsa







aspuddsparken





kajsa o alvin



en sur pumpa :)

sara o alvin