Blir inte så mycket bloggande nu för tiden. Jag skriver mest på bilddagboken... Nåja, nån gång ibland ska jag väl komma med ett blogginlägg oxå :)
Jag läste igenom förra inlägget, då trodde jag det började gå på rätt håll med ångesten o så.Mådde ok några dagar tills jag sen en kväll fick världens panikattack.. Värmekänslan i bröstet, hjärtat slog så ja trodde de skulle hoppa ur kroppen, händerna och öronen domnade... sjukt obehagligt. Trodde verkligen d va på riktigt denna gång, nåt med hjärtat. P fick ringa ambulans så de kom hit o tog ekg, visade ingenting ju, men de ville ja skulle följa med till sjukhuset eftersom pulsen va så hög. Så det togs prover sen fick ja ligga där flera timmar för att sen få veta att det inte va nåt annat än en panikattack. Åkte hem o sen mådde ja skit några dagar till. Fick komma till psyk o de höjde dosen så äter nu 20 mg citalopram. Tar atarax dagligen oxå i förebyggande syfte... och fick även sobril utskrivna att ta om ja får en sån panikattack igen som ja inte reder ut själv. Jävligt läskigt dethär. Men jag känner ändå att jag kan prata öppet om det och inte skämmas. Det är ju så många idag som har ångest och panikångest. Men jag HATAR att jag drabbats. Det är en sån äcklig känsla... går inte att förklara. Man vill krypa ur sin egen kropp när det sätter igång.... usch.
Har mått ok nu några dar iaf... hade en del ångest igår men kunde hantera det. Gäller nog att lära sej leva med det...

Igår var jag på sjukan igen (huddinge sjh är mitt andra hem) för att ta blodprov o fylla i en blankett... jag ingick i en studie då ja opererades för gallan, så då vill de kolla upp en lite extra. Höll dock på att svimma när hon letade blodkärl, stack o petade med nålen så ja vart helt yr... jag är svårstucken, men vissa är bättre än andra på att sticka oxå... Tillslut gick d bra iaf o jag fick macka o saft sen så ja inte skulle svimma :) Märker att jag blir känsligare för det mesta ju äldre jag blir.

Tindra har jullov och det tycker hon är skönt. Kunna sova så länge hon vill o inte stressa om mornarna :) Tyvärr bråkas vi rätt mkt just nu. Hon är väl i en känslig period o älskar att göra oss arga...Jag har svårt att hantera situationen, hur jag än gör blir det fel känns det som.
Hon har varit hos tandläkaren där de drog ut en tand. Hon hade ett stort hål så de va lika bra att dra ut den... Men som hon skrek stackarn... kändes jätte jobbigt att sitta brevid när hon va så rädd o hade så ont :( De sa att de andra tänderna såg fina ut, men så va hon hos tandläkaren igen för en koll o just för hon inte ska bli rädd för tandläkaren, peter va med henne, men hon hade knappt velat öppna munnen. De hade inte fått pensla med flour eller nåt, men tillslut fick de kolla på tänderna o då ser de ett hål till!!! Inte stort men ändå nåt som antagligen kommer behöva lagas. Fatta att man känner sej som världens sämsta förälder.... en 5-åring ska inte ha hål i tänderna... Vi borstar alltid tänderna på henne men tydligen inte ordentligt... Sen har hon fått småäta för mkt o druckit rätt mkt saft, så nu är det mat på fasta tider o enbart vatten eller mjölk som gäller, förutom en dag på helgen. Jag vet att jag hade rätt dåliga tänder som barn o fick dra ut en del tänder vid ett tillfälle. Minns tyvärr inte varför o d gör inte mamma heller så ja lär väl aldrig få veta vad som va fel...

Alvin har varit på 6-månaders läkarkontroll o det gick bra. Fast han fick panik för läkaren hehe, han bryter ihop såfort nån pratar med han nu för tiden. Men är väl den känsliga åldern nu...Faser de ska gå igenom.
Vi har bytt ut ett mål mat nu så till middag äter han burkmat o fruktpuré till efterrätt. Det gillar han! Gurkstavar är en favorit att suga på. Han är inte alls så intresserad av flaskmat längre, så snart byter vi nog ut lunchen oxå.
Han är i världens gnällperiod oxå... kollar hela tiden om det e tandsprickning på g men kan inte se nåt... aja är väl oxå en period. kan inte komma på vad som skulle va fel iaf.
Annars är han såklart go o glad mellan varven oxå :) ett riktigt charmtroll :)

I söndags firade vi lite julafton med Peters familj.Det var mysigt och vi fick en riktigt bra julklapp, ett bidrag till vårt bröllop :) Dom pengarna kommer verkligen behövas!! Barnen fick bra klappar oxå.

I morgon åker vi ner till min släkt i karlshamn för att fira jul. det ska bli så mysigt! Många år sen vi firade jul med dom.

Så... god jul på er alla :)

Jag visste väl att det kan bli motsatt effekt när man börjar med antidep-piller.. men så här jävligt hade jag inte väntat mej. Vaknade upp en morgon o hade den mest obehagliga känsla i kroppen ja nånsin kännt... sa till Peter att nu är nåt jävligt fel igen o jag vet inte om det är fysiskt eller psykiskt. En oro i hela kroppen och en extremt brännande känsla i bröstet... som det brann där inne alltså!! Det kom o gick i små attacker hela tiden. Fick panik och ringde psykakuten o frågade om det verkligen är såhär det ska va! Hon jag pratade med sa att det är jätte vanligt att man får grym ångest de första veckorna under insättningsperioden av medicinen. Många avslutar medicineringen för de helt enkelt inte står ut. SÅ illa trodde ja inte det kunde bli...det hade ingen förklarat för mej. Hon bad mej iaf kämpa på o försöka stå ut. Och det har jag gjort... Men har de senaste dagarna mest legat i sängen, mått illa o haft ångest. Har fått ta atarax för att dämpa ångesten. Ta hand om barnen har jag inte kunnat. Har knappt kunnat äta och gick ner nästan 4 kg på ett par dagar...

Igår kändes det iaf lite bättre, och likaså idag, så jag hoppas det är på rätt väg nu... Var på psyk o de höjde ataraxdosen men ville vänta med att höja citalopram eftersom det troligen håller på att stabiliseras nu, så ska dit om 2 veckor igen och då får vi se hur läget är då. Det enda är ju att på måndag ska peter tillbaks till jobbet, om jag e stabil nog, och då kan jag inte proppa i mej atarax som gör mej skit trött... måste ju va närvarande o kunna ta hand om Alvin! Jag ska försöka komma igång med promenaderna igen så jag får annat att tänka på, dessutom e ju promenader bevisat bra mot just ångest.

Fick tydligen avslag från Liljeholmen oxå, där ja tidigare gått hos psykolog. De tyckte tydligen ja skulle till vårdcentralen istället o prata med kurator där som har erfarenhet av ångestpatienter o så. Känns ju rätt kasst att bli nekad hjälp måste jag säga. När jag för en gångs skull verkligen själv känner att ja skulle behöva en psykolog att prata med... Men aja. Det är bara att gilla läget o ta det som det kommer. Ha fortsatt kontakt med dom på huddinge o sen får vi se om d blir vårdcentralen eller va som händer. Om bara medicinen hjälper så underlättar d nog mkt... att ja kan känna glädje igen för tex giftemål, resa osv.

Vad mkt jävla skit man ska va med om!!!