Ja sjukstuga är det ännu.... Tindra fick va hemma från dagis 2 veckor pga halsinfektion och ögoninfektion. Även alvin drabbades hårt... ingen feber men dunderförkyld o såklart ögoninfektion han med, kraftig sådan. ögondroppar till honom oxå. Jag är ännu förkyld och oxå irriterad i ögonen, fick lite infektion men den verkar komma o då...

30-årsfesten blev iaf trevlig. Hade systerdotter Ida på besök över helgen. Vi var några tjejer som festade, bjöd på tårta, bubbel o tilltugg, sen drog vi till Patricia o dansade loss. Jag mådde dock inte bra så orkade inte hålla igång som ja brukar, men det va trevligt ändå.





Den 3/2 var jag på bvc med alvin. Det var dags för matprat o där var inga konstigheter... han äter som en 8-månaders bör göra. Han var  67,5 lång o väger 7660
Ingen bjässe men ändå alldeles perfekt :)











Vi har fått en hel del snö så har blivit lite pulkaåk o så, till tindras förtjusning. alvin var måttligt road haha. han tyckte nog mest det var kallt.

Den 8/2 var jag då hos läkaren för mina fysiska problem, och det gick väl bra.
Min största oro har varit min hals, som jag ju skrivit om förut. Jag har ont ibland och en konstig känsla, ett tryck o det känns liksom ansträngt. Det kan som sagt vara ångesten som satt sej i halsen, men jag är sjukt orolig att det är cancer. Googledrottning som jag är... :P för ett tag sen fick jag även en "knöl" långt in på tungan... en blåsa trodde ja först men den går aldrig bort. googlade såklart o ja, det ser ut som cancer!! Jag vet att många kommer kalla mej hypokondriker, o det kanske jag är. Jag är hellre det än att det nu är nåt allvarligt.
Hur som helst skrev han remiss till öron-näsa-hals, så jag får en kallelse dit sen, då gör de en grundligare undersökning av halsen...blir säkerligen sjukt obehagligt, men lika bra att kolla upp ordentligt!!

Det han kunde se var dock att jag hade svamp på tungan och en infektion i halsen (som kunde bero på att jag kan ha svamp längre ner i halsen eller på förkyldningen jag dragits med) Skrev ut en medicin nu som ja ska gurgla med o svälja 4 ggr om dagen, så blir det förhoppningsvis bättre. svamp/beläggning på tungan har jag haft väldigt länge till o från....

Pratade även om mitt hjärta, att jag har ont runt hjärttrakten ofta o att det kommer o går, hugger o sticker. Fick ta blodtryck (som var lite lågt som vanligt), puls och göra ekg, som va bra. Proverna på hjärtat jag tog på akuten när ja åkte in då ja hade panikångest var ju bra, så antagligen mår ju mitt hjärta bra! vad smärtan beror på vet ja inte... musklerna runtomkring? ångest??

Det vi oxå pratade om var mina bröst ;) jag har ju länge funderat på en bröstförminskning då jag har enorma tuttar och ofta ont i rygg o nacke. Han ska skicka en remiss till huddinge sjh så får de ta ställning till det där..om de gör det där eller om ja blir hänvisad till annat sjukhus. om jag ens får en operation och hur mkt jag i så fall behöver gå ner i vikt. Lär ta tid detta men första steget är taget och det känns så jäkla bra!!

Äntligen har jag fått tummen ur, o äntligen en bra läkare som tar sej tid, som lyssnar och inte ignorerar en. har råkat ut för alltför många sånna.

nu är bollen i rullning o vi får se vart det bär hän...

det jag inte hann ta upp idag är min huvudvärk o en smärta i magen vid bukspotköteln... men det får bli nästa gång.
tog även en massa blodprover på bland annat struma, sköldköteln mm. Känns bra att ha gjort en rätt grundlig undersökning!!!

Har redan fått kallelsen ang halsprovtagningen så det blir av den 24/2. läskigt... får se om ja fixar det.

Igår var jag hos tandläkaren och detta skrev jag på dw :

Jahapp, idag fick jag en hård dom hos tandläkaren.

Jag hade tid dit om en vecka egentligen, men ringde idag o fick en akuttid. Jag tycker nämligen att en framtand i underkäken verkar lite lös! trycker jag på den kan den skjutas framåt liksom, inte mkt men... Sen jag va gravid med alvin har mitt tandkött varit blödande och jätte mjukt, i unerkäken sitter tandköttet liksom inte fast runt tanden riktigt! Och när jag upptäckte detta med tanden fick ja panik.

Fick träffa en bra tandläkare iaf, o enligt honom är det inte kört än, ingen tandlossning på g, men jag har tendenser att drabbas så jag kommer få gå hos en tandhygenist som gör ordentligt rent, tar bort tandsten o visar hur jag bäst sköter tandköttet o tänderna så en ev tandlossning kan skjutas fram så mkt som möjligt.Ang det slappa tandköttet kan man tydligen skära bort det?? Lät scary.

Dock var ju resten inte så bra.... massor av tandsten o blödningar o fickor i tandköttet. påväg att bli hål på många ställen men det kan jag hindra än så länge. Dock ett hål som ja ska tillbaka o laga... PLUS att jag har hål i 3 visdomständer..... TRE st!!! ett va jätte stort o när han va där o peta lossna en bit... konstigt att jag inte har ont.
Jag kommer alltså behöva dra ut de där 3 tänderna. Och det blir ju som en operation då jag kommer skickas till en specialist som behöver skära upp tunt tänderna där inne och borra i benet o allt vad han snacka om!! Herre gud, jag som är livrädd för att dra ut tänder!!
Och detta kommer bli en rejäl kostnad många många 1000-lappar... så jag får antagligen ta ett lån för att unna fixa min käft :( Känns ju skit kul....

Nåja, bättre att ta tag i detta nu än att vänta. Ska dit på fredag till en tandhygenist och sen den 2 mars ska jag laga hålet. då skulle vi prata om framtida utdragningarna. lär inte göra det nu direkt iaf.

Men jisses. inget roligt detta...

Det är rätt mkt tråkigheter i livet mao. Och det tar ju aldrig slut... kommer bara mer o mer. Blä. man får va glad så länge man lever, känns det som.

nu är det strax dags för sängen. tjo!




2 små bissingar har han fått =)

Jaha ska väl berätta lite vad som hänt sen sist då. Inte för att nån verkar läsa här längre, men ändå. Skriver dessutom mest på bilddagboken men vill inte riktigt ge upp denna blogg då den är så fin!!

Julen var bra. Vi var i karlshamn o hade det riktigt mysigt. Tindra älskar att va där hos kusinerna :) På juldan va jag ute o festade med mitt gamla tjejgäng. Hade superkul men jisses va dåligt jag mådde dan efter...

Nyår firade vi hemma i lugn o ro, bara familjen. Vi åt gott o hade en mysig kväll. Tindra var vaken o såg fyverkerierna, medans alvin sussade sött.

Jag har även hunnit fylla 30 år. Fick fina saker...frisörbesök, böcker, dammsugare, pengar, carolina gynning-glas, blommor, fina skålar, presentkort osv. Ska fira lite mer ordentligt nu på lördag då det blir lite tjejfest här o sen utgång.

mitt psyke har varit ganska ok. inte nån mer panikattack men dock smyger ångesten sej på ibland... jag äter 30 mg citalopram nu o det verkar funka än så länge. har även slutat ta atarax i förebyggande syfte så tar nu endast vid behov, vilket är skönt. hoppas det e på rätt väg nu!!

Var i förra veckan på vårdcentralen o pratade med en läkare som kändes bra. han ska skriva remiss till deras psykolog där så jag får komma o prata o bearbeta lite saker, sen e han den som kommer skriva ut medicinen. Ska på återbesök hos honom i februari o då prata lite om fysiska problem jag har som jag måste ta tag i.... tex den ständiga huvudvärken, en jobbig känsla i halsen (kan va ångest men jag tror ju det e cancer....) och om han kan skriva en remiss så jag kan få bröstförminskning. det har ja funderat på flera år o nu äntligen har jag tagit första steget känns det som. Behöver få veta hur mkt jag måste gå ner i vikt o så innan jag kan få en operation. Får väl se hur det går med det.

Tindra o ja va hos frissan i torsdags. Hon klippte sej i en kort pagefrisyr o jag blekte utväxten o klippte topparna... Tindra blev så fin o tycker det e skönt att slippa massa hår.
I fredags hade hon sin bästis olivia här över natten. de hade så roligt o när de gått o  lagt sej hörde man hur de fnissade o viskade, hehe. minns själv hur mysigt man tyckte d va att sova med en kompis som liten.

Igår började jag o tindra bli lite sjuka... fökylda, o allt vad de innebär. hoppas man kryar på sej ordentligt till lördag nu...

Alvin har fått sin första tand o han är så söt med den lilla gadden. Han tar sej fram lite mer nu på golvet genom att åla sej. Går upp i krypställning ibland men har inte kommit på hur man tar sej framåt än.
i februari blir han 8 månader o då ska vi väga o mäta... ska bli spännande :) han dricker välling nu morgon o kväll o äter burkmat till lunch o middag. ersättning tycker han inte e så kul längre.

Nej nu ska jag krypa ner i sängen med min bok! hej så länge.

kajsa o alvin

tindra o ja åkte till stan o hade mysigt

alvin i badet

tindras nya frisyr

mitt hår efter frisörbesöket

Blir inte så mycket bloggande nu för tiden. Jag skriver mest på bilddagboken... Nåja, nån gång ibland ska jag väl komma med ett blogginlägg oxå :)
Jag läste igenom förra inlägget, då trodde jag det började gå på rätt håll med ångesten o så.Mådde ok några dagar tills jag sen en kväll fick världens panikattack.. Värmekänslan i bröstet, hjärtat slog så ja trodde de skulle hoppa ur kroppen, händerna och öronen domnade... sjukt obehagligt. Trodde verkligen d va på riktigt denna gång, nåt med hjärtat. P fick ringa ambulans så de kom hit o tog ekg, visade ingenting ju, men de ville ja skulle följa med till sjukhuset eftersom pulsen va så hög. Så det togs prover sen fick ja ligga där flera timmar för att sen få veta att det inte va nåt annat än en panikattack. Åkte hem o sen mådde ja skit några dagar till. Fick komma till psyk o de höjde dosen så äter nu 20 mg citalopram. Tar atarax dagligen oxå i förebyggande syfte... och fick även sobril utskrivna att ta om ja får en sån panikattack igen som ja inte reder ut själv. Jävligt läskigt dethär. Men jag känner ändå att jag kan prata öppet om det och inte skämmas. Det är ju så många idag som har ångest och panikångest. Men jag HATAR att jag drabbats. Det är en sån äcklig känsla... går inte att förklara. Man vill krypa ur sin egen kropp när det sätter igång.... usch.
Har mått ok nu några dar iaf... hade en del ångest igår men kunde hantera det. Gäller nog att lära sej leva med det...

Igår var jag på sjukan igen (huddinge sjh är mitt andra hem) för att ta blodprov o fylla i en blankett... jag ingick i en studie då ja opererades för gallan, så då vill de kolla upp en lite extra. Höll dock på att svimma när hon letade blodkärl, stack o petade med nålen så ja vart helt yr... jag är svårstucken, men vissa är bättre än andra på att sticka oxå... Tillslut gick d bra iaf o jag fick macka o saft sen så ja inte skulle svimma :) Märker att jag blir känsligare för det mesta ju äldre jag blir.

Tindra har jullov och det tycker hon är skönt. Kunna sova så länge hon vill o inte stressa om mornarna :) Tyvärr bråkas vi rätt mkt just nu. Hon är väl i en känslig period o älskar att göra oss arga...Jag har svårt att hantera situationen, hur jag än gör blir det fel känns det som.
Hon har varit hos tandläkaren där de drog ut en tand. Hon hade ett stort hål så de va lika bra att dra ut den... Men som hon skrek stackarn... kändes jätte jobbigt att sitta brevid när hon va så rädd o hade så ont :( De sa att de andra tänderna såg fina ut, men så va hon hos tandläkaren igen för en koll o just för hon inte ska bli rädd för tandläkaren, peter va med henne, men hon hade knappt velat öppna munnen. De hade inte fått pensla med flour eller nåt, men tillslut fick de kolla på tänderna o då ser de ett hål till!!! Inte stort men ändå nåt som antagligen kommer behöva lagas. Fatta att man känner sej som världens sämsta förälder.... en 5-åring ska inte ha hål i tänderna... Vi borstar alltid tänderna på henne men tydligen inte ordentligt... Sen har hon fått småäta för mkt o druckit rätt mkt saft, så nu är det mat på fasta tider o enbart vatten eller mjölk som gäller, förutom en dag på helgen. Jag vet att jag hade rätt dåliga tänder som barn o fick dra ut en del tänder vid ett tillfälle. Minns tyvärr inte varför o d gör inte mamma heller så ja lär väl aldrig få veta vad som va fel...

Alvin har varit på 6-månaders läkarkontroll o det gick bra. Fast han fick panik för läkaren hehe, han bryter ihop såfort nån pratar med han nu för tiden. Men är väl den känsliga åldern nu...Faser de ska gå igenom.
Vi har bytt ut ett mål mat nu så till middag äter han burkmat o fruktpuré till efterrätt. Det gillar han! Gurkstavar är en favorit att suga på. Han är inte alls så intresserad av flaskmat längre, så snart byter vi nog ut lunchen oxå.
Han är i världens gnällperiod oxå... kollar hela tiden om det e tandsprickning på g men kan inte se nåt... aja är väl oxå en period. kan inte komma på vad som skulle va fel iaf.
Annars är han såklart go o glad mellan varven oxå :) ett riktigt charmtroll :)

I söndags firade vi lite julafton med Peters familj.Det var mysigt och vi fick en riktigt bra julklapp, ett bidrag till vårt bröllop :) Dom pengarna kommer verkligen behövas!! Barnen fick bra klappar oxå.

I morgon åker vi ner till min släkt i karlshamn för att fira jul. det ska bli så mysigt! Många år sen vi firade jul med dom.

Så... god jul på er alla :)

Jag visste väl att det kan bli motsatt effekt när man börjar med antidep-piller.. men så här jävligt hade jag inte väntat mej. Vaknade upp en morgon o hade den mest obehagliga känsla i kroppen ja nånsin kännt... sa till Peter att nu är nåt jävligt fel igen o jag vet inte om det är fysiskt eller psykiskt. En oro i hela kroppen och en extremt brännande känsla i bröstet... som det brann där inne alltså!! Det kom o gick i små attacker hela tiden. Fick panik och ringde psykakuten o frågade om det verkligen är såhär det ska va! Hon jag pratade med sa att det är jätte vanligt att man får grym ångest de första veckorna under insättningsperioden av medicinen. Många avslutar medicineringen för de helt enkelt inte står ut. SÅ illa trodde ja inte det kunde bli...det hade ingen förklarat för mej. Hon bad mej iaf kämpa på o försöka stå ut. Och det har jag gjort... Men har de senaste dagarna mest legat i sängen, mått illa o haft ångest. Har fått ta atarax för att dämpa ångesten. Ta hand om barnen har jag inte kunnat. Har knappt kunnat äta och gick ner nästan 4 kg på ett par dagar...

Igår kändes det iaf lite bättre, och likaså idag, så jag hoppas det är på rätt väg nu... Var på psyk o de höjde ataraxdosen men ville vänta med att höja citalopram eftersom det troligen håller på att stabiliseras nu, så ska dit om 2 veckor igen och då får vi se hur läget är då. Det enda är ju att på måndag ska peter tillbaks till jobbet, om jag e stabil nog, och då kan jag inte proppa i mej atarax som gör mej skit trött... måste ju va närvarande o kunna ta hand om Alvin! Jag ska försöka komma igång med promenaderna igen så jag får annat att tänka på, dessutom e ju promenader bevisat bra mot just ångest.

Fick tydligen avslag från Liljeholmen oxå, där ja tidigare gått hos psykolog. De tyckte tydligen ja skulle till vårdcentralen istället o prata med kurator där som har erfarenhet av ångestpatienter o så. Känns ju rätt kasst att bli nekad hjälp måste jag säga. När jag för en gångs skull verkligen själv känner att ja skulle behöva en psykolog att prata med... Men aja. Det är bara att gilla läget o ta det som det kommer. Ha fortsatt kontakt med dom på huddinge o sen får vi se om d blir vårdcentralen eller va som händer. Om bara medicinen hjälper så underlättar d nog mkt... att ja kan känna glädje igen för tex giftemål, resa osv.

Vad mkt jävla skit man ska va med om!!!

Snacka om att va psykiskt instabil. Jag har väl alltid haft problem med depressioner och borderlineskiten o så, men detta med ångestattacker är nytt för mej, och det är så jävla obehagligt så jag blir nästan arg! Det kryper sej på, när som helst, utan att jag gjort nåt speciellt alls, eller gör nåt speciellt alls. Och det är läskigt! Jag måste direkt sysselsätta mej med annat eller fokusera ordentligt på andningen för att det inte ska spåra ur. Och ja, än så länge har jag lyckats. Har varit på psykakuten igen eftersom ja hade ett återbesök dit, så nu har jag fått medicin (ångestdämpande) så jag hoppas verkligen det ska hjälpa. Det är nästan samma piller ja åt förut o dom höll mej på en jämn nivå, men då åt jag dom mest för humörsvängningar och depressioner... Vi får väl se... jag hoppas hoppas hoppas de hjälper. Men d tar ju sin tid innan man ser effekt. Jag börjar på 10 mg o ska om 4 veckor trappa upp själv till 20 mg om d inte e bättre. Läkaren skickade även en remiss till liljeholmen så får väl se hur lång väntetid det e där... minst 3 månader iaf. Jag behöver få en läkare där plus nån att prata lite med som kan hjälpa mej bearbeta allt jag varit med om på sistone, ja framförallt händelsen på Cypern. Hjälpa mej få bukt med min jävla ångest och rädslan att dö så fort jag har ont nånstans... Detta har verkligen spårat ur.

Och cypern som jag alltid älskat... känner inte alls samma sak längre! Vet inte ens om ja vill åka dit. Har ju en resa till Turkiet bokad, vill inte åka! Jag som älskar att resa... vad fan har hänt? Nej ja behöver nog lite hjälp som sagt...

Oroar mej mkt för de här blödande magsåren nu. Som vanligt googlar ja ju på allt o nojjar nu över cancer i magsäcken. Vem vet. Vi får väl se va den där gastroskopin visar (som ja oxå oroar mej för, de måste söva mej eller ge en  jävla massa lugnande annars klarar ja inte undersökningen) Jag måste coola ner o ta d lugnt!!!


Har inte så ont av operationen nu iaf. Skär lite där gallblåsan suttit o lite öm i såren men annars är det lugnt.
Kom på att på mindre än 1 år har ja legat på sjukhus 3 ggr...  tur man inte har sjukhusskräck hehe.

Min goa vän Nettis överraskade mej en morgon med en superfin blombukett. Jag blev så glad! Efter allt man gått igenom sen september så var det så himla uppskattat. Jag grät o hon grät o det var ett fint ögonblick hehe:) Där har vi en go vän!


Alvin kämpar som en tok med att ta sej framåt när han ligger på mage. och ja, han lyckas hehe. får se hur lång tid d tar innan han lär sej krypa. Lite liten för det än... Han är riktigt jobbig med sömnen nu, eller ja, att sövas iaf. Han skriker o skriker o skriker..... blir helt hysterisk varje gång han ska sövas, vilket han gör i vår famn, somnar inte själv än.
Varför beter han sej såhär?? Det är som om han får ångest så fort han ska sova.... nån som har nåt tips???
Sen på kvällen vaknar han ALLTID efter en stund så man får söva om. Gaaah. Unge!! :) Tur han är så söt o go hehe.

Tindra är världens finaste lilla tjej. Jag tror alla sjukhusbesök har gjort henne lite orolig... Hon sa igår "Tänk om ja kommer in här en morgon och så är du död, du får inte dö mamma!" Vad svarar man på det? Jag sa att det får vi inte hoppas, men alla ska vi dö o vi vet aldrig hur eller när det händer. Så är det ju. Och ja hoppas inte heller jag ska dö än på många år, vill inte lämna mina fina barn <3

Har alla julklappar klara åt henne nu. Blev lite av varje som hon gillar så det blir hon nog glad för skruttan.

Usch är förkyld o har fått den jävliga hostan nu. mensvärk dessutom. Illamående o har då svårt att äta o så blir ja mer illamående för ja inte äter... ond cirkel.

Jaaajaaa, jag hoppas mina inlägg blir lite positivare snart :)

I lördags morse fick jag ytterligare ett gallstensanfall. Åkte till akuten, fick voltarenspruta o prover togs. åkte hem. På natten blev d värre igen o på söndagmorgon åkte vi in igen. Denna gång blev jag inlagd... Kände hur det värkte o hela gallblåsan pulserade. ultraljud gjordes och det visade massor av stenar samt att blåsan var lätt infekterad så det skulle bli en akut operation. Jag hann såklart bli orolig, tänk om ja inte vaknar upp ur narkosen? sånna tankar gick runt i huvudet.

I går morse blev det i alla fall av. Bort med alla piercingar o nagellack osv. Blev bra bemött av operationsteamet som va duktiga o berättade allt som gjordes. fick sniffa en massa syrgas o sen gav de nåt som gjorde mej snurrig o sen somnade jag. Va totalt groggy sen o låg på uppvaket typ 5 timmar sen. Pallade inte vakna riktigt o fick ju massor av morfin hela tiden vilket ju gör en trött. Hann iaf prata snabbt me peter o mamma o säga att allt va ok. Vid 18-tiden kom jag in på avdelningen igen o då kom peter o barnen o hälsade på, en snabbis, ja va så trött.

De var en titthålsoperation som gjordes iaf så nu har ja 4 små hål i magen som förhoppningsvis läker bra...Har väldigt ont än o går det inte över får ja väl åka in igen o kolla.. har alvedon o morfin hemma men morfinet får ja bara ta 2 ggr per dag. De gick ner med slang i halsen denna gången oxå o plockade bort en sten som satt fast igallgången. Då ser de att jag tydligen har små blödande sår i magsäcken... känns ju inte speciellt kul. Känns som detta aldrig tar slut!! ska få en kallelse om några veckor då de ska göra ännu en gastroskopi för att kolla om det läkt eller om jag behöver behandlas. Bara vänta o se.

Nu är iaf stenarna väck o det känns bra! De har tagit bra hand om mej på sjukhuset. Aldrig kul att va inlagd men väldigt skönt att få vila ordentligt o få smärtlindring när man behöver....

Inte varit så lätt för peter heller... ta hand om 2 barn, hund samt jobba... nu är jag sjukskriven 3 veckor, får inte lyfta tungt o anstränga mej för mkt så han får ju helt enkelt ta ut lite pappaledighet nu....

well well... så är läget nu :) Tack för alla peppande kommentarer på fejjan o sms osv. GULD!

Jag börjar med det tråkiga så är det avklarat.... Gallbesvären är där de är... Jag har ont hela tiden och på sista tiden har smärtan flyttats till vänster sida. Jag är ju stört o har googlat som en galning så nu har jag ju cancer i bukspotköteln, lungcancer o påväg att få hjärtinfarkt. google är bra till mkt men d kan oxå va farligt... jag blir helt paranoid. I alla fall åkte jag in till akuten i tisdagskväll för att kolla upp smärtan. De tog blodprover och ekg o allt va bra. Bara att vänta på dejten med kirurgen (som jag nu blivit kallad till, den 18 nov ska ja dit). På natten sen fick jag ett gallstensanfall. Så jävla typiskt, vore ju bättre att få det när ja väl va på sjukhuset. Blev inte lika rädd denna gång för jag visste ju vad det var.. häll väl i sej en timme sen gick det över o ja somnade. Var inte lika intensivt som anfallet på cypern heller, men shit va öm ja blev över gallblåsan denna gång! Höll iaf koll så ja inte gulnade nånstans så ja åkte inte in till akuten igen...Kvällen efter får ja en annan känsla i kroppen... en rysning som spred sej, blev yr o fick hjärtklappning, trodde ja skulle svimma... blev illamående o fick en smärta ut i vänster arm o tryck upp i halsen. Precis som vid en hjärtinfarkt alltså. Fick panik men kämpade med att hålla mej lugn. Tänkte att vafaan, ja va ju o kollade hjärtat igår o det vore ju bara komiskt om ja då skulle få en hjärtinfarkt dan efter... Insåg att det antagligen var en panikångestattack. Jag lyckades vänta ut det o tillslut gick det över o jag somnade. Ångesten höll dock i sej hela dan sen med trycket över halsen. Pratade med mamma o bröt ihop totalt. Jag ringde till psyk o fick en tid på psykakuten i huddinge idag så jag var dit o pratade med en läkare. Han skrev ut atarax som jag ska ta vid behov (vilket ja bara kommer ta om det e akut, för hittills klarade ja mej igenom attacken själv samt har lyckats avfärda 2 attacker som varit på g, så det känns ju bra iaf!) . Han sa oxå att det mest troligt hänger samman med allt på cypern, med gallstenarna o allt, jag har inte bearbetat händelsen o e livrädd för anfall. Jag lär börja med de antidepressiva jag tidigare ätit men han tyckte ja skulle vänta till efter ja varit hos kirurgen o sådär, eftersom de tabletterna kan ge ökad ångest i början, o det vill vi ju inte! Fick ett återbesök den 21:a iaf så får se hur allt är då.

Jag känner mej som ett vrak ibland o känner inte riktigt igen mej själv... det är så himla mkt hela tiden o kommer bara nya saker känns det som. Dödsångesten som oxå hänger kvar efter cypernresan...Livrädd att va ensam. Tänk om ja får anfall när jag e själv med barnen? Nej detta önskar jag inte min värsta fiende. Men jag är på det klara med att jag inte ska gå ner mej i skiten... har min mamma som skräckexempel...vill inte hamna i hennes sits! Jag ska fixa detta o JAG ska ha kontroll över mitt liv, inga jävla panikattacker. hur svårt det än är.

Och det allra tråkigaste i detta är ju att många vänner bara verkar skita i det hela. Jag fattar att folk har fullt upp med sitt egna liv, att de inte förstår hur det känns osv... men jag fattar faktiskt inte hur man INTE kan visa att man bryr sej det minsta.... ett litet sms med frågan "hur mår du" skulle betyda mkt! Och ja, flera bryr sej, men som sagt, många gör det inte, och det gör mej så ledsen... jag är så trött på all egoism :( Jag behöver vännerna nu mer än nånsin, men jag tänker inte böna och be... det får man faktiskt förstå själv tycker jag. Tack gode gud dock för de få vänner som finns, för att jag har peter o min underbara familj, mamma, systrar o så som stöttar o hjälper mej igenom det här! Peter har (tack o lov) kunnat jobba hemifrån en hel del nu vilket jag är enormt tacksam för, men jag kan ju inte hålla honom hemma jämt. Ikväll är han ute med en kompis och ja, jag lever ju än! Måste intala mej att det kommer gå bra liksom....
Jaja nog om detta.....

--------------------------------

Vad har mer hänt i oktober då? Jag o Nettis har kommit igång med våra barnvagnspromenader, 3 ggr i veckan försöker vi gå ihop o även käka lite lunch tillsammans. Trevligt,tiden går ju betydligt snabbare o jag behöver nån som pushar på till att komma ut o gå!
Har varit ute lite med familjen oxå. En dag var vi i fina Vinterviken och promenixade. En annan dag var vi i aspuddsparken där vi kikade på djuren o fikade lite. Mys.

Tindra har hunnit va på simskola 2 ggr o det tycker hon e kul. Första terminen är det mest lek, lära sej doppa huvet o våga hoppa från kanten osv. Inga problem för tindra iaf! Hon har nu varit lite förkyld och är himla hostig. Jag var med hennes dagisgrupp på Naturhistoriska museet en dag o det va trevligt, men oj vad trött jag blev haha. Tindra tyckte det va spännande men läskigt med alla skelett hihi.

Alvin är idag 5 månader! Stora killen... helt galet vad tiden går snabbt. Var på bvc igår o då fick han 5 månadersvaccin, gick bra. Han skrek till lite men sen var det inget mer med det, fick lite feber på kvällen bara. Han väger nu ca 6,5 kg och är 65,5 cm lång :) Smakpotionerna fortsätter vi med o han är verkligen matglad! En dag betedde han sej dock lite konstigt... bara skrek eller sov, orkade knappt öppna ögonen o andades konstigt. Ringde vårdguiden som trodde d va falsk krupp så vi åkte in till barnakuten. Det visade sej dock bara va lite feber o nån virus. Han blev snabbt bättre, är bara lite småsnuvig o hostig nu.

Igår var filippa o bella här (systerdöttrar) med deras faster sara o hennes dotter felicia. det va skoj för ja hade inte träffat sara på 5 år!! Vi fikade lite, sen tog filippa o bella Tindra med sej in till stan o gick på bio, vilket uppskattades massor av Tindrisen :) De såg nya Nalle puh o den var tydligen bra :)

Om allt håller sej lugnt i kroppen ska jag ut o svira en sväng i morgon. Men jag tar allt dag för dag nu eftersom jag inte vet alls hur jag kommer må eller vad som händer om nätterna.

Det är väl det som hänt här! Peter o ja planerar bröllop till sommaren så en hel del tankar går till det oxå, vilket är både kul och stressande! Mkt som ska ordnas, men d löser sej säkert :)

Nu avslutar jag med lite bilder, sen återkommer jag framöver :)

jag o lilla kajsa







aspuddsparken





kajsa o alvin



en sur pumpa :)

sara o alvin

Först vill ja bara säga TACK för alla era fina ord om förra inlägget. Det var verkligen pissjobbigt där borta och är ännu. Vad liten man är när det händer en nåt. det positiva är ju att jag försöker lägga om min livsstil och verkligen bli sundare.... Kroppen börjar ju minst sagt säga ifrån.

Har sluppit värken ett par dagar men ikväll har jag ont igen. Det bränner i mellangärdet o gör ont vid gallan... Har tagit smärtstillande o hoppas det släpper. Så fort jag får ont får jag ångest o blir livrädd för anfall... Väntar ju ännu på kallelsen om att få komma o prata om ev operation. Det kanske inte blir nån ju. Jag vill ju bli av med skiten så ja slipper gå o oroa mej för anfall hela tiden. Samtidigt är jag rädd för op... jag är ju överviktig vilket gör att det blir en risk att sövas... Vad är bäst liksom?? Jaja, bara att vänta o se vad som händer.

I fredags var jag iväg och gjorde ögonfransförlängning. Det var spännande och jag blev nöjd med resultatet! För mej kostade det 900 första gången o sen är det 550 för påfyllnad, vilket bör ske ca var 5-te vecka. Hur det håller beror på hur snabbt ens egna fransar växer, men 3-6 veckor e vanligast. Skönt att se lite fräsch ut o slippa mascara iaf ;)

I lördags hade Linda sin födelsedagsfest. Det var trevligt. Hon, jag o Hillevi partade vidare sen på Patricia o hade en rolig kväll/natt som alltid. Linda o ja stannade till stängning, dvs kl 05 ! Än är det krut i 2-barnsmorsan :D

I söndags fick Nettis sin efterlängtade bebis, en liten dotter. (Nettis som har Olivia, tindras bästis) Snopet värre, ja trodde på en kille :)
Har idag varit o shoppat en present åt lillskruttan, som fått namnet Kajsa. Olivia ska oxå få paket men det fixade vi på Cypern. Jag shoppade även present åt Peter som fyller 31 på lördag. Blir bara litet lugnt kalas för hans familj.

Är i övrigt trött på Tindras förskola. Jag förstår ju att kläder o saker kommer bort ibland, men det är såå ofta som vi får springa o leta ihjäl oss efter hennes byxor, tröjor, utekläder mm. Ibland hittas det, ibland inte. De tjatar om att kläderna ska namnas, o jag skriver hennes namn i alla hennes kläder! Ändå kommer det bort. Visst, hon e slarvig o glömmer lägga sakerna på sin hylla, men det har vi sagt till fröknarna, att de kanske kan försöka hjälpa henne komma ihåg. I morse när ja lämnade henne fick jag en pik " Åh har du en tjock tröja på dej idag, va bra, så som du frös igår" Ja men har ni kollat i hennes låda då, sa jag, för där ligger extrakläder, bland annat en fleecetröja. Sen idag när Peter hämtade henne var hon ute i bara tröja o ingen jacka. Hon va så varm sa de. Jaha???? Men det är HÖST nu och kyligt, har hon en jacka med sej ska den va på!! Blir så trött. Ska ta detta med dom i morgon. Allt har spårat ur, speciellt sen hon bytte avdelning! Skönt att hon går sista året nu. Vi lär inte sätta upp Alvin på den förskolan, tror vi ska sätta upp han på dagiset som e på skolan där vi tror Tindra ska gå. Hoppas det e bättre.....

Hon har kommit in på simskola nu förresten, så i slutet av oktober ska hon börja. Spännande :) Hon är lite nojjig över det hela, men det ska nog gå bra! Hon mår ännu bra iaf (väntar bara på alla höstens sjukdomar), vild som en, jag vet inte vad! Det går liksom inte att få henne lugn, hon har sjukt mkt energi!!

Alvin mår fint han med. Han pratar o har världens sötaste ljud för sej :) Vi kör på med smakisar o är inne på morot o palsternacka. Han gillar det :)

Nepp nu är d snart sovdags här... hej svejs!!


emma lisa o sussie

Linda hillevi o sandra

ja o linda

Ja, resan blev ju inte riktigt som vi tänkt oss. Jag orkar inte skriva om så jag kopierar det ja skrivit på bilddagboken.


Nu tänkte jag skriva ner lite om resan o gallstensanfallet. Detta skrev jag på sjukhuset "Lito private hospital" den 25 september 2011 :

Min älskade dotters födelsedag. Idag bli hon stora tjejen, 5 år! Men jag kan inte vara med och fira henne. Jag får inte se hennes lycka när hon öppnar sina presenter på hotellrummet. För jag ligger på sjukhus.På Cypern.På vår efterlängtade semester. Det var ju inte såhär det skulle bli. Jag har ju inte hunnit se nåt av cypern än. 5 dagar fick jag njuta av solen och hotellpoolerna men havet och allt annat har inte hunnits med.Allt känns som en mardröm, är detta verkligen på riktigt? Bli sjuk på semestern, i ett annat land, det är ju sånt som inte händer! Måste få ner lite på papper så jag inte glömmer eller förtränger denna resa.

Vi landade på Cypern fredagen den 16 sept. Vi njöt av några soliga o varma dagar (runt 30 grader varje dag) och tillbringade dom vid hotellpoolerna. Vi åt goda frukostar, luncher och middagar och kvällarna tillbringades i Lime bar där vi drack goda drinkar medans tindra var på minidisco o alvin sov i vagnen. Han har varit helt fantastisk, låtit oss äta i lugn o ro och bara varit så nöjd! Tindra träffade nya kompisar hon lekte med varje dag.

Jag kände redan innan vi reste att jag hade ont o mellangärdet, men trodde det va magkatarr då jag haft det flera ggr förr, så brydde mej aldrig om att gå o kolla det hos läkaren.Åt lite novalucol o tyckte det lindrade lite.Redan första dan på cypern kände jag att smärtan flyttade sej mer åt höger men tänkte inte så mkt på det.På onsdagen den 21:a solade o badade vi för att sen spela lite minigolf. Vi hade bokat bord på la tasca o innan dess tänkte jag vila lite för jag började få mensvärk.Peter tog barnen till affären och miniland.Jag slumrar till men vaknar med ett ryck av en enorm smärta i övre magen som går runt och bak i ryggen. Jag blir kallsvettig, illamående och yr. Får panik o ringde Peter o sa att de måste komma hem, sa att nåt är jävligt fel. Tindra skulle på filmkväll på miniland så han gick o lämnade henne där o då kräktes jag. Tog sen en resorb o kände mej lite bättre, trodde jag blivit matförgiftad eller hade vätskebrist.Hade dock ont till o från o va kallsvettig o hade hjärtklappning. Kände ändå att nåt ÄR fel och jag var orolig att det var hjärtat....ringde syster som sa att det lät som ett gallstensanfall. Blev inget med resturangen , peter köpte med sej mat hem o vi la oss tidigt. jag slumrade till men vaknade med hjärtklappning hela tiden, hade en enorm dödsångest. Peter va tvungen att hålla om mej hela natten, vilket han aldrig får annars då ja vill sova själv :) På morgonen bryter jag ihop o känner att jag bara vill hem. Vi går upp till receptionen där jag får prata med en läkare, jag sa att ja va orolig att d va hjärtat eller gallan. Han skickade mej då till sjukhuset Lito. En ambulans kom o hämtade mej och lämnade kvar en orolig Peter med 2 små barn...

På sjukhuset togs det blodprover, hjärtat kollades o jag fick ligga med dropp i väntan på ultraljud som skulle kolla gallan.Ul visade sen iaf att jag hade fullt av småsten i gallblåsan. Läkaren ville ha kvar mej över natten för att invänta provsvaren dan efter. Jag trodde jag då skulle bli hemskickad med lite mediciner. Så blev det inte. Proverna visade att levern var påverkad och mina ögonvitor började bli gula... Jag fick inte åka hem. Bröt ihop totalt...Peter och barnen kom till mej (tog ca 15 min från hotellet till sjukhuset med bil) Jag var ett vrak när de kom. Sån ångest och oro...vad skulle hända nu? Kunde inte stå still, bara skakade.

Dan efter togs nya prover, nytt utraljud och fick även göra magnetröntgen, samtidigt som ja fick en medicin in i venen... det var en otroligt obehaglig känsla, varm i hela kroppen o samtidigt fick ja mens som bara forsade... Tydligen är det en sten som fastnat i gången till levern, vilket måste rättas till, annars får jag inte flyga! Så i morgon ska jag göra ett, vad de kallar "enkelt ingrepp", jag ska åka till sjukhuset i Nicosia där de ska gå in med en slang i halsen o försöka ta ut stenen som sitter fast. Detta i vaket tillstånd. Jag vill inte, jag har panik!!! jag fixar inte detta! Snälla ta mej härifrån, detta händer inte!!! Jag har sån ångest så jag vet inte var jag ska ta vägen...Jag saknar min familj. Min fina karl som får dra hela lasset själv med barnen, samtidigt som han är orolig för mej.Som han gråtit, min älskling...Men han försöker hålla ut o visa sej stark så inte tindra känner av hans oro, så hon i alla fall får en bra semester...Han har träffat en familj som ställde upp o passade tindra då hon inte ville följa med hit, så han o alvin kom med lite duschgrejer och aftonbladet :) Jag vill ha semester med min familj, inte ligga på ett jävla sjukhus. Personalen är jätte gullig och jag får ju iaf öva engelska vilket är bra (försöker hitta positiva saker i det hela) Jag kan absolut mer än jag trott innan! Är väl annorlunda när det väl gäller o man inte har nåt val... Vi har även kontakt med Ving och sos international som i sin tur har kontakt med min läkare här. de flyger hem oss om det behövs men just nu vet jag ingenting. Är livrädd att nåt går fel så jag inte får åka hem med min familj på fredag. Hoppas det går bra och att värdena blir bättre... Nu ska jag försöka sova, skriver mer i morgon.


Fortsättning följer........


Jag skrev inte mer sen på sjukhuset. Men den 26-te åkte jag ambulans till Nicosia där ingreppet skulle göras. Jag sov ingenting den natten. Resan dit tog ca 1 timme. Väl framme var jag positivt överraskad. Sjukhuset var stort o ljust o fint. Fick sitta o vänta med en sköterska som var med mej, tillslut var det dags. Fick gå in o ja frågade om ja skulle sövas o de sa att jag skulle inte komma ihåg nåt av "operationen" så d va lugnt.... jag fattade ändå itne om ja skulle sövas eller va vaken. Fick pilla ut piercingarna (den i tungan satt som berg hehe) sen fick ja lägga mej på mage på britsen. Fick massa sladdar på mej som håller koll på hjärtat, extra syre in i näsan o så fick ja bita i nåt så munnen höll sej öppen. Samtidigt ger de väl mej nåt i droppet för ja minns hur jag såg slangen, o den var skit stor!!! tjock! sen började jag bli yr och ja minns att jag hann tänka att "jamen nu är ja sådär skönt snurrig så nu kan de stoppa i slangen" haha. sen vakna ja upp på ambulansbåren och allt var över o ja minns inte ett skit. Så det va ju smärtfritt o bra o ja va såååå glad att det va över.Antagligen va ja inte helt sövd utan de gav mej nåt som bara däckade mej...bra grej iaf :D var helt flummig o ringde peter o sa att allt va över, han o min släkt blev lättade såklart, alla har varit så oroliga.

Åkte tillbaka till Lito o fick prata med läkaren, mina levervärden va redan bättre o ögonen inte lika gula. Stenen var ute o jag har den i en burk här hemma, trevlig souvenir ;) Dagen efter, alltså den 27-de blev jag utskriven med mediciner och antibiotika. Grät som ett barn när ja mötte mina fina på hotellet. De sista dagarna blev dock inget att hurra över. Jag mådde otroligt dåligt psykiskt o kunde inte slappna av. Vågade knappt äta nåt, livrädd för nytt anfall. Oroade mej för flygresan, tänk om en sten till skulle fastna?? Hade ont runt hjärtat o bara mådde bajs helt enkelt. Har aldrig längtat hem från en semester förut men nu önskade jag verkligen att jag var hemma.

Höll på att få ångestatacker på flygplatsen men lyckades lugna ner mej så det inte spårade ur. Har aldrig nånsin kännt en sån enorm panikångest förut. Allt detta kanske inte låter som en stor grej för er, men för mej, ja för oss, var det hemskt. En extrem oro. När levern drabbas är det allvarligt... Jag överlevde flygresan iaf, bröt ihop när vi landade på arlanda, alla spänningar släppte.

I går åkte vi till akuten där de tog prover o så och proverna va bra än så länge. ska bli kallad till samtal ang ev operation så småningom. Vet inte hur det blir alltså. Nu gäller det att försöka undvika anfallen, ont har jag hela tiden, men de där anfallen vill jag helst slippa.. Ska alltså undvika fet mat, ägg, äpplen o så... får äta socker / kolhydrater o magert kött. helt tvärt om LCHF mao :) Jätte jobbigt att behöva hålla reda på sånt tycker jag... o allt innehåller ju fett men är väl mest att skippa det värsta som pizza, kebab, feta ostar o såser o sånt. Man får väl prova sej fram o se vad man reagerar på... men ajaj, vill inte ha sånt anfall igen. Jag är inte bra psykiskt heller än, det lär nog ta sin tid och jag lär kanske behöva hjälp att bearbeta detta, så jag inte blir rädd att resa o så, för det vill ja verkligen fortsätta med. Nu vet jag dessutom att sjukvården på cypern är riktigt bra, de kan sin sak. Men det va riktigt jobbigt att inte få va med barnen. O att kunna känna om alvin andas på natten o så, vlket jag alltid kollar :( Litade såklart på peter men ändå. Alla på hotellet har iaf varit jätte gulliga o frågat hur det är o tagit hand om han o kidsen. Har inte varit lätt att tänka på honom, att han sitter ensam om kvällarna o grubblar.... Nu hoppas vi på att få tillbaka en del på resan. alla sjukhusräkningar o sånt är redan betalt tack vare försäkring o sånt, tack o lov. det är inte lite pengar det handlar om.....

Nu vill jag bara bli frisk, må bra, sen ska ja gifta mej med min karl ;) jag mer eller mindre friade på sjukan så vi får väl se hur det går med bröllopsplaner hehe. Eller jag sa, nu fan åker vi hem o gifter oss, o det nappade han på ;) Jaja vi får se när det blir. Det är iaf sant att man kommer närmare varandra då man hamnar i krissituationer.

Nu vet ni (ni som orkat läsa) hur det gick till. Tack till er vänner som visar ert stöd. Ni är guld värda. PUSS

----------------------------------------------------------------------------------------

Långt inlägg blev det. Vet inte vad som mer finns att skriva om det. Jag mår väldigt dåligt psykiskt... har ont hela tiden, när jag ätit får jag mer ont vilket gör mej livrädd o jag tar då smärtstillande på en gång. Anfallen e ju oftast inte farliga men det var fruktansvärt o den paniken vill ja inte känna igen...Får man dock anfall är det akuten som gäller. Rädd att fler stenar ska fastna. Men men, det e bara att vänta på kallelsen så får ja se sen om det blir operation eller inte. Jag undviker äta sånt jag vet inte e bra just nu, samtidigt ska man ju våga prova sej fram för att veta vad man reagerar på...

----------------------------------------------------------------------------------------

Idag var vi på bvc med barnen. Tindra kollade sin syn igen o denna gången gick det problemfritt så inga brillor behövs. skönt det :) Alvin vägdes o mättes. Han väger nu nästan 6 kg o är 61,5 cm lång :) så uppåt går det. Har börjat med lite smakpotioner nu med. Lite blandad förtjusning hihi. Han e så söt när han smaskar på potatispurén. I morgon blir han 4 månader. Och tindra som blivit 5. galet ju.

I går hade vi besök av syster lotta med familj. de var i sthlm o kommer troligen flytta upp hit till nästa sommar = LYCKA :) vill ha nån släkt nära så ja e super glad. Vi babblade massa o tindra fick födelsedagspresenter.

På fredag ska ja göra fransförlängning o på lördag ska jag på lindas fest, om magen inte kraschar igen. Blir skoj.
Lite bilder nu då. Blev inte så många roliga då vi mest va på hotellet (o sjukhus)

























2 timmar efter vi spelat minigolf kom anfallet



tindra 5 år



besökte ett tivoli

tindra gör bomben

jag på sjukhuset... längtar ut

lilla skitstenen de tog bort.

alvin får smaka på mat :)

Börjar med en fråga, VILKA läser egentligen denna blogg?? Får väldigt lite respons på det jag skriver, så vill veta. Kommer troligen skaffa lösen så småningom, vet ju inte alls vilka som e inne o snokar o det känns lite obehagligt.

I alla fall, nu är hösten verkligen kommen. Det är mörkt, regnar och blåser som sjutton ute. Tycker inte det är skönt alls. Men på fredag drar vi ju till Cypern o jag ska verkligen passa på att NJUTA då. Börjar bli nervös inför flygresan nu, mest hur Alvin ska ta det. Går förhoppningsvis bra. Har suttit o kollat på massa dokumentärer o filmer med om WTC så nojjar lite att vi ska krascha med :P Men det får vi verkligen inte hoppas!!

På bvc gick det bra... Tindra gjorde sin 5-årskontroll o det visade att hon kan ha lite dålig syn, så blir återbesök sen för att ev få tid hos ögonläkare. Båda barnen fick vaccin o det gick bra... nån tår kom på Tindra o Alvin skrek men inte så länge. Han va utslagen hela kvällen o sov mellan 17-07 !! Ja jag väckte han för mat o så fick han en alvedon för han hade lite feber. Men sen dagen efter va han sej själv igen. Han va iaf 59 cm lång o vägde 4890 g. Ska dit när vi e hemma från resan igen o kolla läget.

Jag har varit ute på krogen ytterligare en gång o hade skit kul verkligen! Partysessan i mej dör aldrig ;)

Nu i helgen hade vi 2 kalas för tindra, som fyller 5 när vi e på cypern. På lördagen hade hon prinsesskalas o då kom 5 av hennes dagisvänner som hon leker mest med. Det va trevligt för tindra, själv tycker ja det kändes som ja hade ett helt dagis hemma hehe. Frågvisa damer det där ;) Men så söta de var allihop!
På söndagen hade vi kalas för övriga folket och det va 11 personer som kom (barn o vuxna). Jätte trevligt! Tindra fick massa barbiedockor bland annat som hon va överlycklig för.

I morgon är sista dagisdagen för tindra på 2 veckor, o peter jobbar sin sista heldag. Jag ska försöka fortsätta packa, som ja börjat med idag, helt impad av mej själv... e alltid ute i sista minuten annars. På kvällen sen e det föräldramöte. Det enda trista är att tindra missar dagisfotot i år... det ka såklart tas när vi är iväg. Men aja, skit samma. Vi tar väl lite fina bilder utomlands på henne istället :)

På torsdag ska ja till Annelie o fixa naglarna, hunden ska lämnas hos svärisarna o kattvakterna ska få en introduktion :) Packa det sista o sen drar vi tidigt på fredag morgon. Hörs när vi e hemma, ni får ha det bra i höstrusket ;)

Hillevi o jag på PATRICIA!

bästa bilden ever hahaha

badkillen


Min prinsessa redo för kalas

tårtorna

Ja nu märks det att hösten e på ingång o därmed kommer sjukdomarna. De ringde från förskolan i måndags då tindra inte ville äta o va varm. Hon satt som en liten säck när jag kom o bärjade gråta när hon fick syn på mej. Hon hade nästan 39 graders feber, samma sak igår. Idag är hon dock pigg igen, men hemma ändå såklart. Alvin är lite snorig o trött så e väl nåt på gång för honom med.. Hoppas de e friska till tisdag då de ska få vaccin. O så hoppas ja självklart de e friska då vi drar till Cypern, o gärna hela vistelsen där med. Får se om vi andra blir smittade, vore väl lika bra att få det överstökat känns d som..

Sen fick jag ett samtal av syster idag . Hon berättade att mamma åkt in akut till psyk igår... Hon har ju fått må bra ganska länge nu och ja visste inte ens att hon mått sämre sista tiden, hon vill inte belasta oss... Jag blev ju orolig såklart men mamma ringde nyss o det va lite bättre idag. Ska testa nån ny medicin o sen får hon nog åka hem om några dar. Hon hör alltså röster som säger åt henne att ta alla sina tabletter, att hon inte är värd att leva osv. Måste va hemsk!! Lilla mamma:(

I lördags va jag iaf ute med Linda. Vi satt här och förfestade medans peter o barnen va hos hans föräldrar. Drog till patricia sen. Riktigt kul att komma ut och dansa, men det kändes i kroppen att man inte varit ute på 1 år !

Dan efter fick jag reda på massa skumma grejer ang en vän, han har dolt stora saker och betett sej illa mot sitt ex, vägrat lämna henne ifred o sådär. Nu kom i alla fall sanningen fram vilket jag är tacksam över. Adjöss med honom! Problemet är ju att jag HATAR att ta bort människor ur mitt liv... mår riktigt dåligt av sånt även om de betett sej illa. Men vet ju att det inte är värt det i slutändan.

På fredag ska jag ev hem till Bambi, käka lite tacos o dricka lite vin. Nice.

Ang tindra o det ja skrev i förra inlägget så verkar det redan bättre, vad hon själv säger iaf. De plockade fram lite roliga leksaker o så. Sen får vi se hur det går med denna "arga" fröken... kommer definitvt säga åt henne vad tindra sagt om det blir mer. Vi får se vad som händer.

Min fina lilla goa tjej. Hon är inte sej själv riktigt nu. Hon har alltid älskat sin förskola. Nu efter sommaren har en del fått byta avdelning då barn slutat där o det kommit nya, så hon har börjat på pelikanen. Det tyckte hon va jätte kul från början o ett par av hennes bästisar började där oxå. Men så igår ville hon va hemma, vilket hon såklart får då jag o alvin är hemma. Frågade om d va nåt fel men det var det inte.... men senare kom det fram att hon tyckte det va tråkigt på pelikanen , inga roliga leksaker, och den ena fröken låter arg hela tiden.. Ang den där fröken förstår jag henne, jag har själv hört henne skrika på barnen och hennes tonfall är liksom lite argt, även om det säkert inte är meningen. Idag ville hon gå till dagis iaf så ja pratade med den här fröken om leksaker o så o det visade sej vara barbiedockor tindra saknade, o nu är dom framplockade vilket gjorde Tindra nöjd. Sa inget om att hon låter arg, men kommer tindra o säger fler saker eller inte trivs alls så får de faktiskt flytta tillbaka henne. Hon älskar sina fröknar på förra avdelningen. ja vi får se. Tråkigt om det ska förstöra. Sen kan jag bli lite sne på att vi inte ens blev tillfrågade ang överflyttningen...men jag sa ju ingenting så får väl skylla mej själv. Jag hoppas det blir bra iaf.

Igår kväll låg Alvin i soffan o Tindra satt brevid. jag gick ut i hallen då peter skulle ut me hunden o ja skulle säga nåt. så börjar alvin gallskrika plötsligt o jag springer ju in o tar upp han såklart. frågar tindra vad som hände o hon bara säger att det var inte meningen... jag frågade säkert 3 ggr men hon svarade bara att d inte va meningen. Jag hade lite smått panik för ja visste ju inte vad som hänt, hon blev rädd o börjar gråta och jag blev arg för hon inte svara. Så fick peter ur henne att hon hade tappat boken så den kom i huvudet på Alvin. Hon vågade inte säga detta för hon trodde vi skulle bli arga... Förklarade att jag ju blir arg o frustrerad när hon inte svarar för ja måste ju få veta vad som e fel. Sen kramades vi o hon tyckte så synd om alvin, men det var ju ingen fara, han blev nog med mest rädd. Men jag vet inte varför hon kände så, att hon inte skulle våga säga...Vill att hon ska va trygg o lita på oss o att hon kan säga allting utan att va rädd.

Hon är extremt jobbig om kvällarna, såfort det är dags för tandborstning är det bara bus och tillslut tar ju tålamodet slut o jag blir arg, men det hjälper inte, hon bara skrattar åt mej. Det ända som hjälper är att jag tar henne hårt i armen, vilket leder till att hon blir ledsen. Känns som det blir en ond cirkel nånstans och jag vet inte hur ja ska få henne att lugna ner sej och sluta när jag säger att det räcker. Hon vet att jag blir arg när hon inte lyssnar...ändå kan hon inte skärpa sej. Är det liksom att hon är osäker, vet hon inte hur hon ska bete sej? Jag vet inte själv vad ja ska göra o hur ja ska få henne att lyssna. Jag tror hon känner sej undanskuffad utan att hon säger det. Vi pratade mkt om det igår jag o peter, att vi måste ägna henne mer uppmärksamhet o hitta på fler saker med henne. Blir ju lätt att allt handlar om bebisen... han ska äta, tröstas o underhållas hela tiden.
Min lilla stora tjej. Vill att hon ska va glad o må bra. Hon är oftast glad men känns som de e nåt inom henne.......

På sin lediga dag lekte hon iaf med Leia, en grannes barnbarn som hon blivit bra kompis med. Senare lekte hon med Wilma, grannen under. Skönt att ha lite kompisar utanför dagis.

I söndags var vi på gröna lund. Vi hade fått fri entré o fria åkband genom föreningen så passade på. Tindra åkte en del men var lite förkyd så var inte i toppform.
Vi åt lunch på kryddhyllan vilket vi inte lär göra igen! Dyr o inte speciellt god mat o otrevlig personal. Har mailat dom o framfört mitt klagomål!

Annars rullar det väl på. Jag har mens nu för andra gången sen förlossningen. ONT i magen as hell.
I dag kom "lönen" så har betalt räkningar o sådär. I morgon blir det väl till att åka o handla lite. Ska ju ut med Linda på lördag (kuuuul som fan ska d bli) så måste inom systemet oxå. Tindra ska även på Olivias kalas på lördag som hålls på ett lekland. Blir nog kul :)

Nu är det bara 3 veckor kvar till cypern. Och så har ja bokat tid senare i höst för ögonfransförlängning. Kan va kul att prova på :D

Nu verkar Alvin skruva på sej så han vaknar väl strax. Lite bilder får avsluta.

Vi kom äntligen iväg till Astrid Lindgrens värld. Hade tur med vädret och Alvin var lugn nästan hela tiden, Tindra trivdes som fisken, fler besök dit lär det bli Antagligen övernatta då så man hinner se föreställningarna. Lite bilder som får tala för sej själva.